tisdag, juni 22, 2010

Moderata riksdagsledamöter tipsar lobbyister och påverkare om hur man påverkar politiker

Politikerbloggen kan man läsa att de två moderata riksdagsledamöterna Sofia Arkelsten och Anna König Jernmyr haft ett träningsläger för politiker, lobbyister och organisationer i hur de bäst kan påverka politiker i Almedalen. Fast de kallar det inte för träningsläger, utan ett "informellt möte".

Är det inte viktig del av PR-företagens affärsidé att underlätta för sina kunder att komma i kontakt med, och påverka politiker? Man kan fråga sig varför moderata riksdagsledamöter konkurrerar med en bransch som skapar arbetstillfällen. Borde inte Sofia Arkelstens och Anna König Jernmyrs framfart rent av anmälas till Konkurrensverket som otillbörlig offentlig konkurrens med det privata näringslivet? Om man kan få råden gratis kommer ju ingen att betala dryga pengar för dem. Äh, jag skämtar, klart att det inte var gratis att vara med på den här träffen.

Moderaternas svängdörrar mellan politiken, PR-branschen och påverkarorganisationer som Svenskt Näringsliv är ett välkänt faktum. Men att sittande riksdagsledamöter ser det som sitt uppdrag att hjälpa påverkarna tar problemet till en ny nivå.

Helt otroligt att det här ska måste sägas egentligen, men tydligen behövs det: Det är skillnad mellan att vara folkvald riksdagspolitiker och betald lobbyist. Anna och Sofia och alla andra i riksdagen är där för att bevaka folkets intressen. Riksdagsledamöter borde rimligen vara vaksamma på lobbyisternas agenda, och göra allt för att inte låta sig påverkas. Inte handleda en utvald grupp påverkare i hur politiker lättast låter sig övertalas och hur ekonomiskt mäktiga särintressen ska göra för att få ännu mer makt och inflytande.

Den här coachningsträffen illustrerar tyvärr hur långt lobbismens framfart har nått i Sverige.

Fast jag kanske färgad av min egen politiska grundsyn. Kanske får den mig att tycka att det är folket som ska styra landet, via de representanter vi väljer i allmänna val där allas röster väger lika tungt.

Moderaterna är mer en toppstyrd PR-maskin än en demokratisk gräsrotsrörelse, och de kanske faktiskt tycker att den som har stora ekonomiska resurser också ska ha större makt att bestämma över oss andra. Så har ju Moderaterna tyckt tidigare, när de var emot allmän rösträtt och ville behålla det tidigare valsystemet. Där hade ju den med stort ägande fler röster än den som ägde lite, och den som var fattig fick inte rösta alls. Moderaterna kanske fortfarande tycker så innerst inne. I så fall borde de våga säga det rakt ut istället för att låtsas stå för demokrati, men samtidigt skapa gräddfil efter gräddfil för sina rika vänner.

Som det är nu har vi ett samhälle där det bara några få har möjlighet att påverka, och där den som har mest pengar, bjuder på den smaskigaste lunchen och skriker högst vinner.

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker det verkar vara dags att lyfta upp lobbyismen och påverkarna i ljuset. Låt oss se vad som pågår bakom stängda dörrar, och vem som ger PR-företagen i uppgift att försöka påverka beslut i en viss riktning. Annars har vi inte en demokrati värd namnet.

Läs gärna Sandro Wennberg som skriver om problemet med hemliga lobbygrupper.

Har du läst eller skrivit saker på det här temat? Tipsa oss gärna i kommentarsfältet!

torsdag, juni 17, 2010

Rebellor ger Niklas Wykman svar på tal om ekonomisk jämlikhet

I onsdags skrev Moderata ungdomsförbundets ordförande en artikel på Newsmill där han försöker lansera Moderaterna som det parti som står för ekonomisk jämlikhet. Några Rebellor tillsammans med ett par andra unga socialdemokratiska kvinnor ger Wykman svar på tal på Newsmill. http://www.newsmill.se/artikel/2010/06/17/jamlikhet-kraver-handling-inte-tomma-ord

Så här skrev vi.

Ekonomisk jämlikhet är ett viktigt värde för Moderaterna, menar Niklas Wykman. Vi undrar varför det är så stor skillnad mellan vad moderater säger att de står för, och vad de faktiskt gör.

Under onsdagen 16 juni kunde vi på Newsmill läsa Niklas Wykmans försök att lansera Moderaterna som det parti som står för ekonomisk jämlikhet. Wykman skriver: "Alliansregeringens skattepolitik har varit den största jämlikhets- och jämställdhetsreformen i Sverige sedan förskolan infördes." Vi tycker det är lite magstarkt att kalla skattesänkningar för de rika för en jämlikhetsreform.

Men det är roligt att Wykman tar just förskolan som exempel. Förskolan är viktig för kvinnors jämlikhet, eftersom den gör det möjligt att arbeta heltid när barnen är små. Men Moderaterna motarbetade förskolans utbyggnad.

Faktum är att Moderaterna röstade mot i princip varje jämlikhets- och jämställdhetsreform under de senaste 100 åren, inklusive den allmänna rösträtten. Så tillåt oss att bli lite misstänksamma när moderater plötsligt säger att de brinner för ekonomisk jämlikhet.

För ett tag sen diskuterade några av oss att det var svårt att tydliggöra Sverigedemokraternas rasistiska agenda eftersom de döljer sig bakom på ytan ofarliga formuleringar. Då sa en av våra smarta medlemmar så här: "Utgå inte från vad de säger, titta på vad de faktiskt gör. Och vad de vill göra om de får makten. Vad får det för konsekvenser? Om det får rasistiska konsekvenser är det rasistisk politik, vad de än kallar det." Det angreppssättet har hjälpt oss mycket, och på samma sätt analyserar vi nu Moderaternas konservativa politik.

Vad döljer sig bakom de snygga formuleringarna om ekonomisk jämlikhet, och de glansiga reklambudskapen? Vad har ni i praktiken gjort nu när ni har styrt Sverige i nästan fyra år? Vad blir konsekvenserna? Vem gynnas, och vem får betala priset för att de rika blir rikare?

När vi tittar på den moderata politiken den här mandatperioden ser vi tydlig skillnad mellan ord och handling.

Niklas Wykman skriver "Genom att rikta stora skattesänkningar till de med lägst inkomster har inte minst kvinnor, ungdomar och invandrare fått större trygghet." Här häpnar vi, ärligt talat, över Wykmans skamlöshet. Stora skattesänkningar till de med lägst inkomster?

Den rikaste tiondelen av befolkningen har fått 23 procent av skattesänkningarna. Inte ens 7 procent av skattesänkningarna har gått till den fjärdedel av befolkningen som har de lägsta inkomsterna. Familjen Reinfeldt har sedan 2006 fått sänkt skatt med 125 000 kr. Hur har det skapat större ekonomisk jämlikhet och trygghet för kvinnor, ungdomar och invandrare?

Samtidigt har myndigheters bedömningar av vem som har rätt till stöd har stramats åt. Välfärden har urholkats när kommuner och landsting fått sämre ekonomi. Antalet vuxna i skolan blir färre, barngrupperna blir större och äldreomsorgen försummas. Enligt Konjunkturinstitutet har 33 000 välfärdsjobb försvunnit. Är det någon som på fullt allvar tror att dessa 33 000 personer inte behövs i skolor och förskolor, på vårdcentraler och äldreboenden? Kvinnor drabbas särskilt hårt när välfärden inte fungerar eftersom de ofta tar en större del av ansvaret för familjen och vården av anhöriga. Hur ger det kvinnor större trygghet?

En halv miljon svenskar har lämnat a-kassan sedan avgifterna kraftigt höjdes. Arbetsförmedlingen tillåts inte ge aktiv hjälp till unga utan jobb de första tre månaderna, trots att vi har en rekordhög ungdomsarbetslöshet. Hur ger det ungdomar större trygghet?

Om ni moderater verkligen brinner för jämlikhet och vill stärka kvinnor, unga och invandrare borde ni rimligen omfördela resurser så att de som redan har mycket bidrar mer till dem som inte har samma möjligheter. Men så har ni inte gjort. I praktiken har er konservativa politik gått i helt motsatt riktning. Inkomstskillnaderna och fattigdomen har ökat i snabb takt under er tid vid makten. De redan rika har blivit ännu rikare medan skyddsnätet för oss andra har försämrats drastiskt.

Det stora gapet mellan ord och handling visar att ni moderater är riktigt skickliga på att manipulera genom språket. Vi socialdemokrater är inte lika bra på det. Vi vill inte ens vara lika bra på det. Men vi borde kanske vara bättre på att sätta fingret på vad ni egentligen gör när ni låtsas vara socialdemokrater.

Ni tar över våra ord och ge dem ett helt annat innehåll. Ni menar inte samma sak med ekonomisk jämlikhet som vi socialdemokrater gör. Ni menar något annat, och hoppas att folk inte ska kräva att få veta vad.

Vi vet i alla fall vad vi menar med ekonomisk jämlikhet, och är inte rädda för att stå för det. För oss är ekonomisk jämlikhet att alla ska ha makt att påverka sitt liv, och ha samma möjligheter att utveckla sina förmågor och göra drömmar till verklighet.

För att det ska bli verklighet och inte bara en teoretisk möjlighet måste vi omfördela resurser i samhället. Både mellan individer och över olika delar av livet. Vi vet att jämlikheten inte kommer av sig själv, och att det krävs en aktiv politik för att nå målet om ekonomisk jämlikhet.

Ni moderater kan prata om ekonomisk jämlikhet, ni kan försöka låta som sossar. Men när er politik gynnar de rika på bekostnad av oss andra finns det bara en slutsats man kan dra. Ni vill inte ha ekonomisk jämlikhet. Då skulle ni ha gjort helt andra saker den här mandatperioden.

Det ni har gjort signalerar istället att ni tycker att ojämlikhet är rätt bra. Våga stå för det.

Emilia Bjuggren
Kristina Persdotter
Sara Gunnerud
Sanna Vent
Alexandra Einerstam
Catti Ullström

onsdag, juni 16, 2010

DN:s propagandaknep på nyhetsplats

Hur många följde dagens partiledardebatt i riksdagen i direktsändning? Inte så många tror jag, inte utanför den grupp som själva är politiskt aktiva. Betydligt fler tar del av andra mediers rapportering OM debatten. Och då får de en rättvisande och balanserad bild, utan bakomliggande agenda. Eller? Kanske inte.

När jag läste den här artikeln i DN:s nätupplaga reagerade jag på anföringsmarkörerna. De är tydligt vinklade till Sahlins nackdel, och Reinfeldts fördel. Anföringsmarkörer är verb och andra ord som journalisterna använder för att markera vad någon säger i en artikel eller intervju, och hur det sägs. De här orden kan även användas för att påverka läsarnas attityder om personerna i artikeln, i positiv eller negativ riktning.

Vissa ord som betonade och lyfte fram har inbyggd trovärdighetsmarkör. Sanningshalten i det som sägs ifrågasätts inte. Andra ord fungerar tvärtom, som hävda, anser och uppgav. Här signalerar ordvalet att vi inte kan lita på det som sägs. Så vilka ord används i DN:s rapportering från partiledardebatten? Här är alla anföringsverb och andra liknande ord från den del av artikeln som refererar debatten. Jag har markerat trovärdighetsmarkörer med T och misstroendemarkörer med M.

Reinfeldt:
lyfte fram T
sade
tog upp T
sade
ställde x mot y T
sade
betonade T
pratade
tog upp T
sade

Sahlin:
anklagade M
sade
uppgav
M
hävdade
M
enligt
M
sade

anser M

Trenden är tydlig. Reinfeldt framställs som trovärdig och Sahlin framställs som att man inte ska lita på vad hon säger.

Ett annat knep för att höja någons trovärdighet i en artikel är att journalisten beskriver vad som sägs snarare än citerar vad som sägs. På så sätt går tidningens egen röst in som garant för att det som påstås verkligen stämmer. Den fördelen ger DN till Reinfeldt men inte till Sahlin, de har nästan bara långa citat i den del som handlar om vad Sahlin sa i debatten.

De flesta läsare kommer inte reflektera över det jag tar upp här, men deras attityder kommer att påverkas - i den riktning borgerliga DN vill. Det är exakt så propaganda är tänkt att fungera, att påverka våra attityder utan att vi tänker på det.

Att ha en politisk agenda är inte fel. Men att en av våra största dagstidningar är tydligt vinklad på nyhetsplats är inte ok. Fria och oberoende medier som granskar makten är viktigt för demokratin. Tydligen behöver vi även någon som granskar medierna.

Uppdatering: Analysen bygger på den version av artikeln som fanns på DN:s webbplats 10:30. De har tyvärr för vana att uppdatera artiklar utan att markera vad som är ändrat och tillagt. Jag ser att artikeln nu innehåller den senare delen av debatten. Den delen är inte med i min snabbanalys.

tisdag, juni 15, 2010

Oproffsiga proffs med kassa attityder

Alla människor är lika inför lagen? Eller? Det borde rimligtvis även innebära att få skydd och stöd från de myndigheter som ska upprätthålla vår lagstiftning.

DN rapporterar idag om att endast tre av landets 21 polisdistrikt har rutiner för att skydda våldsutsatta kvinnor (artikeln verkar bara finnas i en pytteversion på hemsidan, den är längre i papperstidningen). Och det är inte så att kunskapen inte finns, det har satsats stort på vidareutbildning. Istället är det "en attitydfråga".

Nu är det ju inte bara denna typ av brott som "utreds 'oproffsigt'" som artikeln uttrycker det. Det är ju sedan länge känt att t.ex. våldtäktsbrott i väldigt liten utsträckning går till domstol. Det vore ju en sak om detta enbart berodde på brottets komplicerade natur, men det förekommer även där bristande polisarbete. Till exempel visar forskning att man ofta inte ens tar in misstänkta personer eller möjliga vittnen till förhör i våldtäktsbrott. Inte ens när det finns en utpekad gärningsman alltså.

Kanske är det även så att det där är upp till "enskilda polisers värderingar och magkänsla"? Jamen gud så bra. Blir jag utsatt för ett brott (alltså inte vilket som helst utan ett som främst drabbar kvinnor), så verkar det helt enkelt vara så att jag får hoppas på det bästa.

Rättssäkerhet my ass.

lördag, juni 12, 2010

Kravallturismen

I torsdags publicerade Expressen en debattartikel som jag har skrivit. I artikeln kritiserar jag regeringsmedlemmarna för att kravallturista. Dvs att göra studiebesök ute i förorten när det kastas sten. Lite förenklat.

Detta ledde också till att jag fick debattera den med Nyamko Sabuni i ett program på P1. Artikeln kan ni läsa här och inslaget kan ni lyssna på här.

fredag, juni 11, 2010

Tjejbaciller och rosa stövlar

Ibland är det så svårt att säga rätt saker. Som idag, när min son som är 5 år gammal sa till mig: ”mamma den där killen sa – jag gillar inte att tjejer leker soldater. Det sa han för att tjejer inte kan vara soldater”. Jag hade så klart ingen aning om vart det här kom ifrån eller vad han menade. Utan att hinna tänka efter sa jag: ”men tjejer kan väl också vara soldater. Det är ju ingen skillnad på tjejer och killar”. Nåt i den stilen. Sen började jag fundera på vad han egentligen sa, han pratade ju om soldater. Pratade han om krig? Jag hann inte tänka så långt förrän han kontrade med: ”Ja precis, det är ingen skillnad. Han sa nog så för att han inte ville ha baciller”.

Sen när vi kom till dagis så hade vi inga regnkläder på plats, så då föreslog personalen att vi skulle ta lånekläderna. Men det gick inte hem hos min son. För lånestövlarna var rosa, och tanken på att ha rosa stövlar på sig var så hemsk att han började gråta när jag envisades med att han skulle ha dem. Och när jag frågade: ”vad är det för fel på rosa?” tittade han bara på mig med anklagande blick. Det bästa jag kunde komma på var: ”rosa är ju en jättecool färg”.

Sen gick vi hem och hämtade hans blå stövlar med spindelnät istället. Suck.
Det var mycket enklare att vara feministmamma när han var tre.

onsdag, juni 09, 2010

Kvinnors smärta ignoreras

Läste om ett program som uppdrags granskning har gjort om vestibulit och hur kvinnor får felaktiga råd om hur det ska behandlas. Jag blir så ledsen. Inte bara för att delar av sjukvården inte kan något om ett tillstånd som är så besvärlig för så många, utan också för att det fortfarande är ett problem. När jag började definiera mig själv som feminist, för kanske 11-12 år sedan, var det en av de första saker jag skrev en insändare om. Just för att det i detta fall blir så uppenbart, att kvinnors sjukdomar inte räknas. Det är så absurt att man inte lägger ned resurser och engagemang både i att förstå vad vestibuliten beror på men också hur man ska behandla den samt hur man ska sprida kunskapen inom sjukvården. Över 30 000 kvinnor lider av svåra smärtor i underlivet. Och det är bara här i Sverige, i jämställdhetens förlovade land.