tisdag, juli 29, 2008

Häng med oss i Pridetåget!

På lördag är det dags för det färggrannaste och roligaste tåget som dansar genom Stockholm varje år - Pride-tåget!! Kvinnodistriktet i Stockholm ska självklart också gå med med egen banderoll. Det borde vara självklart för alla som känner solidaritet och engagemang med LHBTQ-personers rättigheter att gå med på lördag. Det blir första gången för mig (jag brukar häcka på mitt lantställe istället) och jag ser verkligen fram emot att få vara med.
Socialdemokrater av alla olika sorter och från många olika håll träffas i Humlegården på lördag klockan 11:00 för gemensam picknick, efteråt går vi i tåget.
Du är varmt välkommen du med!

fredag, juli 25, 2008

Regnbågar som glädjer och stör

Idag är det äntligen dags för invigningen av årets Pridefestival. Det är 10:e året som festivalen arrangeras i Stockholm och jubiléet till ära så är Stockholm värd för Europride.
Min egen Pridedag började vid 04.59 då jag gick genom ett garage fullt av bussar vackert smyckade med regnbågsflaggor och stolt körde ut en regnbågsbuss på linje 2. Hela morgonen har antalet regnbågsflaggor i staden förökat sig stadigt på alla möjliga och omöjliga ställen. Flera passagerare har glatt uppmärksammat flaggorna, och en del har undrat vad de står för och varför vi har dem.
Men alla förare har inte varit lika glada och stolta som jag, och alla passagerare inte lika nöjda som mina. Ryktet säger att några förare inte ville hämta ut sina bussar alls, och passagagerare har muttrat surt över att de inte vill betala för att åka med en buss som flaggar för bögarna.
I fikarummet var det inte heller alla som var glada, mina mest politiska handlingar den kommande veckan kommer uppenbarligen att utspela sig på jobbet - inte i seminarierummet eller på festivalområdet. Men det kanske också är ifrågasättandet av homofoba uttalanden i fikarummet som är det mest viktiga, och på festivalområdet kan jag hämta energin och kraften för att ta diskussionen så snart det behövs.

Pridefestivalen stör, vilket också är meningen. En vecka om året fallerar den allmäna bilden av vad som är manligt och kvinnligt, vad och hur dessa män och kvinnor förväntas tycka, tänka och agera sexuellt. Det fantastiska med priden är att alla ges rätten att definiera sig själva, vilket också innefattar rätten att slippa bli definierade - en rätt som är självklar för alla som håller sig inom normen alla andra veckor på året. Men för den som faller ur normen är Priden en oas att andas ut på.
Till skillnad mot Hanne Kjöller tycker jag också just därför att det är helt rätt att journalister som inte respekterar denna enda veckas frizon ska kunna fråntas sin pressackreditering. Det hindrar inte någon från att skriva vad den vill i vilket fall, och precis som för oss som inte har pressackreditering är det fullt möjligt att vara på området med en vanlig festivalbiljett - även för journalister.

Om ett par timmar är det dags för årets invigning; från och med idag är det inte bara den tidigare supersvensson heteroschlagern som övertagits av LHBTQ-rörelsen - idag ger vi oss på det mest Svensson av allt: Allsång på Skansen!

Happy Pride!

torsdag, juli 24, 2008

Hålla ihop för barnens skull?

I debattartikeln i gårdagens DN kunde man läsa att medarbetare vid en tankesmedja som heter Claphaminstitutet (kristen ekumeniskt) kräver att folkhälsoministern ska verka för en reducering av skilsmässor. De menar på att det finns ny forskning som visar på att skilsmässa är bäst för barnen enbart då föräldrarna bråkar. Så är det tydligen bara i var tredje skilsmässa.

De skriver att barnen efter en skilsmässa får mindre kontakt med ena föräldern, oftast pappan, och att det är väldigt problematiskt för barnen. Det kanske är sant. Men att denna kristna lobbyorganisation tycker att den enda vägen till ett samhälle där barn mår bra är att föräldrar håller ihop, oavsett om de älskar varandra eller inte, är intressant.

Barn med en engagerad fadersfigur får enligt författarna mindre beteendeproblem. Så må det vara. Men man kan vara en engagerad fadersfigur även om man är skild. Egentligen säger de att man ska hålla ihop äktenskap för att papporna inte ska förlora kontakten med sina barn. Mycket märkligt resonemang.

Att försöka förhindra skilsmässor är ungefär som att vägra folk preventivmedel och förespråka avhållsamhet fast man vet att de har sex ändå. Det är inget konstigt att sluta älska. Även om vi valde "rätt" person från början så förändras vi, det kanske inte är rätt för alltid. Enligt dem spelar det ingen roll om vi är kära eller inte. Som att barn inte skulle känna av att föräldrarna inte har det bra, inte är lyckliga. Dessutom är inte jag beredd att offra min egen lycka för
att jag har barn.

söndag, juli 13, 2008

Vardagsaktivism

Ikväll tog jag mig tid att slänga iväg ett av de där mailen man (jag) allt för sällan skriver. Ett sånt där mail som gör att man (jag) inte bara surar och upprörs i tysthet utan faktiskt agerar och ifrågasätter. Det borde man (jag, vi) göra oftare. Jag återkommer med eventuellt svar. Och kvällens uppmaning till er är att göra samma sak. Ta er tid, ifrågasätt, kritisera, agera!


Mail skickat till redaktör Johannes Klenell:

Hej Johannes och redaktionen,

Igår fick jag hem er "Antologi för vuxenserier och illustrerade noveller, volym 93". Då jag gillar era seriealbum började jag mycket nyfiken bläddra. Jag kommer dock inte längre än till försättsbladet innan jag hinner bli lite sur. Jag ser att det i redaktionen (inklusive dig som redaktör) sitter sex män och en (!) kvinna. Mycket märkligt och lite upprörande tänker jag och bläddrar vidare till nästa sida. Där börjar jag räkna på könsfördelningen hos de medverkande tecknarna. 19 män och 10 kvinnor. Hur kommer det sig? Finns det verkligen så ont om kvinnliga och kompetenta redaktionsmedlemmar? Finns det verkligen inte fler kvinnliga serietecknare? Vad gör/har ni gjort för att få en jämnare känsfördelning?

Jag har tidigare läst era feministiska seriealbum (t.ex. av Liv Strömqvist) och sett er som ett progressivt och feministiskt bokförlag. Jag har i många, många år varit medlem i Ordfront. Jag blir dock lite tveksam nu och ställer mycket mig mycket frågande till ett fortsatt medlemskap. Jag förväntade mig mer av både Ordfront och Galago, och jag ställer högre krav på en förening som jag är med i av kulturellt politiska skäl än vad jag gör av böckerna jag köper på Pocket Shop i väntan på nästa tåg.

Jag ser fram emot ditt svar!

Med vänlig hälsning

Joanna

torsdag, juli 10, 2008

Mänsklig reklam?

Befinner mig på Gotland, närmare bestämt i Visby. Igår kväll hamnade vi av en slump på ett ställe som heter Burmeister. Det är tydligen en av klubbarna sommargästerna besöker. Någonstans hade jag ett minne av att jag sett affischer med halvnakna tjejer, som var deras sätt att göra reklam för sin nattklubb. Och precis när jag frågade en av personerna i mitt sällskap om det kan ha varit så stiger två levande reklampelare ned för trappan.
Unga, söta, smala, storbystade blondiner. I extremt små t-shirts och korta hotpants. Min första tanke när jag såg dem var, fan vad tröttsamt att behöva anspela på sex hela tiden.
Men jag kan förstå dem. Det är väldigt lätt att som tjej spela den rollen, kanske det enklaste sättet att få bekräftelse. Men tänk att vi har nattklubbar i Sverige som anställer unga tjejer för att vara – eh vadå? Vad är det de ska göra egentligen? Jag fattar inte. Det måste ju vara för att de tror att de tjänar pengar på det. Men hur? Köper folk mer sprit om det står två tjejer med klubbens logga på t-shirten och ser kåta ut?

fredag, juli 04, 2008

Mammor i vägen...

Jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste SVD artikel om barnfria zoner igår. Lunchrestauranger inför barnvagnsförbud, charterbolagen lockar med resor för vuxna (utan barn) och SJ inför tysta vagnar. Men enligt en sifo-undersökning så är det en överväldigande majoritet som inte vill ha barnfria zoner. Tur för oss som har barn och vill vara ute med dem ibland... Många mammor vittnar i alla fall i den här undersökningen om att de känner sig i vägen och att folk blir irriterade på dem.

Men jag måste erkänna en sak. Jag är en av de där som faktiskt blir irriterad ibland. Men det är inte så mycket på barnen, utan föräldrarna. Det finns faktiskt lägen då man som förälder borde säga åt sina barn att lugna ned sig och tänka på att det finns andra i närheten. Eller så går man ut från cafét, restaurangen (eller vart man nu är) och låter barnen springa av sig.

Men en sak slog mig när jag läste kvinnornas beskrivning av sin vardag. Tänk om det inte var mammorna, utan papporna som fyllde upp stan med barnvagnarna? Skulle affärsinnehavare säga åt dem att lämna barnet och vagnen utanför när de ska handla? Skulle folk sucka över att de tar plats? Om de var papporna som ammade – skulle folk skriva insändare om att de minsann inte ville se tuttar på stan? Antagligen inte.

onsdag, juli 02, 2008

Strejk för rätten att sova.

Sommarens planerade jobbplaner förändrades drastiskt. Samma dag jag skulle börja jobba heltid så trädde strejken bland bussförarna i kraft - så nu består dagarna av strejkvakteri och väntan istället.
Än så länge verkar det inte hända så mycket på förhandlingsfronten, risken för att strejken pågår ett tag är överhängande. Bland kollegorna är kampviljan på topp och konfliktkassan räcker lång väg - så förvisso kan ju arbetsgivarna sura ett bra tag till.
Men arbetsgivarna är inte bara sura. De är också ansvarlösa.
Strejken handlar för Kommunal om 4 saker. För det första att lönerna ska höjas och att avtalsperioden ska vara densamma som för avtalen hos de kommunalt anställda förarna. För det andra att det inte ska finnas anställningsformer i avtalen som inte är lagliga. För det tredje att ingen förare ska ha mer än 13 timmar från att den börjar jobba tills den slutar för dagen. För det fjärde, och det som gör mig mest upprörd att ens behöva strejka för, att dygsnvilan ska vara 11 timmar som den är enligt lag.
Arbetsgivarna vill istället att lönerna ska vara lägre i privata företag som kör kollektivtrafik än för kommunalt anställda. På sikt vill de alltså slå ut de kommunala utförarna med lägre löner och sämre villkor (ytterligare en härligt liberal strategi..). De vill även att det ska finnas anställningsformer som inte existerar i lag och att förare ska kunna jobba några timmar på morgonen, ytterligare några timmar på eftermiddagen/kvällen och sluta sådär 14-15 timmar efter att de gick till jobbet med betalt för 8.
Samtidigt vill de kunna förkorta dygnsvilan till enbart 9 timmar tre gånger i veckan. Detta strider mot de 11 timmar som står i lag. Men det är inte bara att försämra lagen, det är också mycket oansvarigt.
På 9 timmar ska en förare hinna ta sig hem från jobbet, varva ner efter jobbet, få ordentligt med vila, vakna, göra sig iordning och ta sig tillbaka till jobbet. Vad hinner man sova på det? Med lite tur 6 timmar. Troligare 5.
Alla som har körkort vet att det krävs att man är alert när man kör. Som yrkeschufför är ansvaret ännu större. Passagerarna är fler och de olyckor som en 24 ton tung buss kan orsaka betydligt större än en liten personbil.
Jag tror inte att allmänheten vill ha bussförare i trafik som har sovit så lite som arbetsgivarna nu försöker med. Det är inte heller rätt att det är enbart fackförbunden som ska ta ansvar för trafiksäkerheten. Förarna tar det ansvaret ändå, varje dag. Ett ansvar som de allra flesta inte bara tar under arbetstid utan även i privatlivet. Ska jag jobba är jag mycket mer noggrann med att jag sover ordentligt och på andra sätt gör allt för att känna mig säker på att jag kan hålla mig alert under den kommande arbetsdagen. Därför att om något händer, så vill jag veta att jag gjorde så gott jag kunde för att det inte skulle göra det.
Kan jag verkligen ta det ansvar som det krävs att köra buss utanför skolor med mängder av barn, ett fullpackat Djurgården med ännu fler barn eller överhuvudtaget om jag av min arbetsgivare inte ges tillåteles att sova ordentligt? Jag är tveksam, och strejkar gärna länge till för rätten att sova.