Det går fort att riva ner

Två barn färre i varje barngrupp. Det var ett av de viktigaste vallöftena för S i Stockholm valrörelsen 2002. Efter hårt arbete och mycket gnetande lyckades men faktiskt. Det viktigaste arbetet gick ut på att leta och driva igenom nya platser för förskolor, göra om skollokaler mm. På min sons förskola innebar satsningen på förskolan under förra mandatperioden att man kom ner till 13 barn i småbarnsgruppen, 15 i mellan och 17 i storbarnsgruppen.

Det har gått mindre än ett år och en månad sedan moderaterna och deras stödpartier tog över Farsta stadsdelsnämnd. Nu har barngrupperna ökat för andra året i rad. Det första som hände efter majoritetsskiftet var att skriva in ett ytterligare barn i varje grupp. Nu i januari 2008 ökar man med ett andra så att barngrupperna är 15 i småbarn, 17 i mellan och 19 storbarnsgruppen. Två barn fler i varje barngrupp. Det går fort att försämra välfärden när skattesänkningar är det högst prioriterade.

Ursäkta språket, men det är förjävligt med en borgerlig majoritet som sätter skattesänkningar för de redan rika framför omsorgen om våra barn.

Samhällets fiende nummer 1

skulle kunna vara jag och kanske även vår förening enligt tidningen Neo som väljer att illustrera sitt så kallade reportage om ABF och diverse små vänstersekter med en bild på mig i Rebellatröja.

Bildvalet till artikeln är rätt fantastiskt som helhet. Tre personer syns med hela ansiktet. Först ut är Daniel Suhonen, en av folkbildningens hjältar i den här staden. Han har gjort ett fantastiskt jobb för att utveckla seminarieverksamhet och demokratiska samtalet under sina år på ABF Stockholm och har nu gått vidare till att vara redaktör för SSU:s debattidning Tvärdrag. Bilden bredvid honom föreställer Catharina Ullström vid ett bokbord för S-studenters Burmautskott. Bilden är alltså tagen i höstas straxt efter de stora fredliga demonstrationerna för demokrati i Burma. Det kan vara den sämsta illustrationen om man vill visa att ABF stöder antidemokratiska våldsorganisationer. Den tredje bilden föreställer alltså mig vid Unga S-kvinnor Rebellas bokbord. På bokbordet informerade och kampanjade vi mot den borgerliga regeringens reaktionära hemmafrubidrag, samt informerade om vår verksamhet bland annat höstens studiecirkel om våldtäkt. Hur stort hot mot rikets säkerhet detta är kan man säkert ha olika åsikter om. Min egen farlighet kanske Neo vet mer om än jag eftersom de har valt att publicera bilden.

Catharina skriver om detta även på sin blogg och är rätt upprörd över att kopplas samman med organisationer hon inte sympatiserar med. Det kan jag hålla med om men jag tycker mer att bilderna är ett bevis för artikels undermålighet.

Folkbildning, föreningsfrihet och demokratiska samtal är nödvändigheter i en fungerande demokrati. Tidigare har man under borgerliga majoriteter stängt en efter en av Stockholms samlingslokaler. Neos och även SvDs utfall mot ABF är en del av samma kampanj. Det är ju inte de utpekade mer eller mindre obetydliga organisationerna man vill åt utan Arbetarnas bildningsförbund och folkbildning i allmänhet. För det kan nämligen vara samhällsförändrande om människor lär sig saker om samhället och världen tillsammans med andra och kommer fram till annat än det som serveras på Svenska dagbladets ledarsida.

/ Nanna

Ni som delar vår åsikt om vårdnadsbidraget, kan för övrigt skriva ert namn i den namninsamling som är en del av vår kampanj.

Vilken överraskning

Ojämlik arbetsfördelning i hemmet gör kvinnor sjuka. Ja men se till att dela föräldraförsäkringen åtminstone då!

ps. ännu mer förvånande kanske att av enkätsvaren i artikeln säger sig endast 11 procent leva i ett ojämställt förhållande. Jag kan rapportera att i min bekantskapskrets är det betydligt fler - särskilt av kvinnorna ;) vore intressant att se könsfördelningen på svaren. Okej, 30 procent säger "Ganska jämställt", men det känns lite som det fega alternativet "okej han diskar och tvättar bilen typ". Vad svarade jag själv? Ganska jämställt. Jag är också en fegis...

Årets bästa!

Det här inlägget är mer ett tips om någon annans inlägg än ett eget inlägg, men låt så vara.

Ann Charlott Altstadt (som jag tidigare bara läst i "Flamman") imponerar stort idag i ett inlägg på Aftonbladet Kultur. Hon lyckas formulera det jag själv tänkt om kvinnlig sexuell frigörelse i flera år, men aldrig lyckats sätta på pränt eller formulera på ett lika klockrent och rakt sätt som Ann Charlott gör. Dessutom gör hon det ideologiskt och analytiskt. Min tes har länge varit att det sedan några år tillbaka är såå okej för tjejer att vara sexuella varelser och kåta (dock såklart på patriarkatets villkor) att man helt plötsligt är en misslyckad kvinna om man inte är så ”sexuellt frigjord” att man inte vill ha analsex, gruppsex eller vad det nu kan vara. Den ”sexuella frigörelse-debatten” har alltså fått motsatt effekt, eller i alla fall bara låst fast kvinnan i ytterligare ett sexuellt sätt att vara på. På patriarkatets villkor. Äsch, skit samma. Ann Charlotte formulerar det så mycket bättre än jag:

”Problemet i dag är inte att kvinnor inte törs stå för sin sexualitet, utan att de sexradikala normerna påbjuder henne att agera som om ett jämställt maktbefriat sexutopia redan är här. Problemet är då inte att kvinnan inte får knulla runt, utan att hon måste det för att få ett värde som kvinna. Problemet är inte att kvinnor inte får njuta av sex, utan att hon måste fejka orgasm eftersom det är hennes kulturella uppdrag att älska sex och att vara århundradets knull. Vi lever i ett patriarkat där kvinnorna inom alla områden och relationer är underställda män, så hur skulle sexualiteten kunna vara en frizon för kvinnlig frigörelse? Kvinnor har fortfarande sex för att på olika sätt behaga, få bekräftelse och värde som kvinna. Sexualiteten är inte det första utan antagligen det sista som kommer att förändras på väg mot jämlikhet och jämställdhet. Till dess riskerar sexradikalismen att bli en kvinnofälla som kräver offer.”

Så rätt, så klokt. Det här gjorde min kväll! Läs hela inlägget!

Fler av mina tankar kring sex och politik hittas i inläggen "För lite för mycket sex(ualundervisning)" samt "Politik i sängen".