lördag, september 29, 2007

Killarna mot Tjejerna. Våldtäkt och rättvisa

Jag har i veckan bevittnat två stycken rättegångar där de åtalade varit anklagade för våldtäkt. Jag har dels varit på de s.k. "stureplansprofilerna" och dels i en rättegång där jag själv satt som nämndeman.

I båda fallen har det varit tjejerna mot killarna. I Stureplansfallet är det en kvinna som åklagare, en kvinna som målsägande och en kvinna som målsägandebiträde. Båda killarna har en man som försvarare.

I det målet jag själv ska döma så är det samma uppställning, en gärningsman, hans manliga försvarare och åklagare, målsägande och målsägarbiträde som samtliga är kvinnor. Effekten förstärktes av att den anklagade också hade en tolk, man också han.

Nu vet jag att det finns en övervikt av kvinnor bland åklagare och en övervikt av män bland försvarsadvokater.

Men jag tror ändå inte det bara är en slump att det ser ut så här.

Jag är helt övertygad om att vi skulle få ett helt annat spel i rättsalen om åklagaren var man och gärningsmannen valt en kvinna som försvarare.

Men en man skulle aldrig välja en kvinna eller hur? För hur skulle hon kunna förstå honom och det som hände? Hur skulle hon kunna veta hur en tjej är som man vet vill ha sex men som kanske inte tar så mycket initiativ? Det kan ju bara en man veta. Eller hur?

Ge mig gärna exempel på fall där någon anklagad för våldtäkt har valt en kvinnlig försvarare. För jag har kanske helt fel.

Dessa och många andra frågor kommer vi att diskutera i Rebellas studiecirkel om våldtäkt. Vi kommer lära oss mer om lagstiftningen, rättegångsprocessen, försvarsmekanismer hos offret etc. Första träffen är den 8 oktober och vi kommer sedan att träffas ett par gånger till innan jul.

Du som tycker den här frågan är viktig och vill lära dig mer om vad som egentligen gäller och vad det är som behöver förändras för att öka rättvisan, häng på!

Maila gärna mig om du har några frågor, gabriellasvenson@hotmail.com

måndag, september 24, 2007

Feminist och mamma

Aktiv feminist, det brukar jag stolt brukar beteckna mig som. Och ja då - det är jag verkligen. Men ibland hamnar jag i ett läge där jag börjar ifrågasätta mig själv och i vilken utsträckning jag klarar av att stå för mina åsikter. Jag tror till exempel att det vi kallar kvinnligt och manligt till vardags till stor del är socialt konstruerat. Med andra ord så tror jag att om vi skulle bemöta pojkar och flickor på samma sätt, så skulle det inte längre vara så lätt att se skillnader i hur de beter sig. Som Simone de Beauvior skrev: "man föds inte till kvinna - man blir det". Likadant är det naturligtivs med mansrollen. Vilken som är mest begränsande är en lång och svår diskussion så jag hoppar över den. När jag och Behrang (min sons pappa) fick Lucas funderade och diskuterade vi i alla fall detta en hel del. Vi var överens om att vi inte skulle tvinga Lucas att vara en "traditionell pojke". Som det första barnet i världshistorien skulle han bli totalt frigjord. Och sen vaknade vi ur vår dröm och insåg att det var omöjligt. Haha. Nej, jag skojar.

Jo, vår intention var i alla fall att han skulle få både bilar och dockor, dammsugare och bandyklubbor. Vi försöker att är mjuka, kärleksfulla och ger honom massa kramar och pussar, säger att han är söt, gullig och fin. Men också att han är smart, cool, duktig. Han behöver inte välja mellan att vara pepparkaksgubbe eller tomte, han får vara lucia och tärna om han vill. Vi försöker alltså ge honom hela spektrat. Ja, ni fattar grejen? Det blev ganska snabbt tydligt att det inte är ett enkelt val. De flesta har en åsikt om detta. Problemet är att det är inte bara jag och Behrang som får höra det, utan även Lucas. Han märker faktiskt när folk skrattar åt honom när han kommer med en dockvagn, mammas skor (en del av dem med klack) eller sin dammsugare. Om jag ska lämna Behrang utanför det här och bara utgå från hur jag känner: det är min stora skräck, att någon ska få Lucas att känna sig dum. Få honom att skämmas och ifrågasätta sig själv.


Det absolut största och svåraste som jag har ställts inför med Lucas var för några veckor sedan. Jag har nästan aldrig kjol eller klänning på mig, men under augusti när det var som varmast hade jag en klänning på mig hemma. Lucas ville absolut ha den på sig. Så jag satt på honom klänningen. Trots att den var kort på mig var den för lång på honom och släpade i golvet. Så jag sa att vi skulle köpa en klänning till honom. Han blev jätteglad och sa det flera gånger veckan efter att "mamma ska köpa klänning till Lucas". Ja, så när vi var i Kista centrum och handlade gick vi och köpte en klänning. Man kan säga att det blev en favorit ganska snabbt.


Jag funderade en del på vad jag skulle göra om han ville ha på sig den ute och kom fram till att det finns inga alternativ, jag kan inte säga nej. Hur ska jag motivera det? Så en söndag skulle jag åka till jobbet och Behrang och Lucas skulle till stan och fika. Då skulle han ha klänningen på sig. Så det var ju bara att sätta på honom klänningen. Och strumpbyxor, eftersom det var ganska kallt. Jag och Behrang vred oss av skratt och försökte låtsas som att vi skrattade åt något annat än att vår son var klädd i klänning. Och vi skrattade ju inte åt honom, vi skrattade för vi var helt skräckslagna. Eller jag var det, Behrang säger att han inte alls var det. Vad skulle folk säga? Skulle de se att han var kille? Skulle Lucas märka det i sånt fall?


Ja, det gick ju bra. Ingen sa något. Jag fick några gulliga mms från Behrang och Lucas där han satt i sin klännig och åt lunch och jag skrattade högt när jag såg dem. Men jag har också insett att jag har det svåraste framför mig. Hittills har det gått bra, han har varit så liten. Men nu förstår han mer och mer av sin omgivnings reaktioner. Hur mycket ska jag låta honom välja själv? Senast idag ville han ha "tjej-öronmuffar". Nu köpte vi dem inte för de satt inte bra, men nu har jag lovat honom sådana så det är bara att pallra sig till HM och köpa. Han går ju på pottan en del nu och ska bli av med blöjorna, och Behrang frågade senast idag: "vad är det för skillnad mellan trosor och kalsonger?" JAG VET INTE! Skillnaden är att trosor är mindre, mer obkväma och rosa (ofta med spetskanter). Ska vi köpa trosor åt honom om han vill ha det? Jag vet inte, har inte hunnit bestämma mig än.

torsdag, september 20, 2007

Gläntan i lågor

Så brann förskolan Gläntan till grunden. Det var ju inte direkt oväntat, för någon vecka sedan fick jag o de övriga oppositionsledamöterna i stadsdelsnämnden en fråga från oroliga föräldrar. De undrade var deras skrivelse om vandaliseringen av förskolan tagit vägen, det undrade vi också men när vi skulle fråga igår kväll kändes det som att vi var sent ute. Då fanns det inte något Gläntan att vara orolig för längre. Ulrika By skriver i dagens DN om det man skämtsamt kan kalla stadsdelen som staden, SL, landstinget, näringslivet och myndigheterna glömde. Östberga är mindre än Tensta, Rinkeby eller Skärholmen men problematiken är ofta densamma. Många människor har inte jobb, många lever på försörjningsstöd, har dålig förankring i samhället i stort och på arbetsmarknaden.
Ibland görs det "satsningar på förorten" och Östberga finns då med. Mellan 1994-1998 fanns det stora planer på hur Östberga skulle utvecklas. De som bor här var med, de planerade och visionerade.
Sedan blev det maktskifte i staden och alla planerna gick i stöpet. Efter fyra år var det dags igen, då hade de som bestämde glömt bort och istället för det fina nya torget som skulle lyftas upp byggdes där ett 11-våningshus och ingen ville fördela pengar från innerstadsbornas vackra parker till att rusta Årstafältet för att ge Östbergaborna en vacker park.
Östbergas historia består kort och gott av många svek, från alla politiska läger.
Jag har inte ett universalmedel för hur boende här i Östberga ska få tillbaka tilltron till sig själva och till politiken som förändringskraft. Det är en stor fråga att diskutera och det är något som mitt parti behöver fundera mycket på under tiden i opposition.
Däremot finns det en mängd saker som Inte kommer att göra situationen bättre. Östbergaborna mår inte bättre av att oroa sig för att inte ha någonstans att bo när de tvingas köpa sin lägenhet, och de utan arbete och inkomst inte får något lån. Östbergaborna mår inte heller bättre av att skolan, förskolorna, fritidsgården, parklekarna, vårdcentralen drivs av olika privata entreprenörer så att möjligheten till samverkan och ansvarsutkrävande försvåras. Arbetslösa Östbergabor blir inte mer hoppfulla när A-kassan blir sämre, eller när möjligheten till vuxenutbildning som kan ge jobb begränsas kraftigt. Östbergabor med försörjningsstöd får inte större framtidshopp av att de inte längre kan resa i sin egen stad när SL-kortet försvann från biståndsbedömningen. Kvinnor i Östberga som jobbar deltid inom äldreomsorgen kommer inte må bättre av nedskärningar, ännu mer slimmade organisationer och en stressigare arbetsmiljö. Samma kvinnor mår inte bättre av att detta leder till sjukskrivning och en sjukförsäkring som sakta men säkert monteras ner.
Det är bara några saker, Borgs budget idag innehåller fler. Axén-Olins budget för staden och Reinfeldts i landstinget ännu fler.

Om en regeringen som verkar blind och en akassa som verkar vara en ynnest för få

Regeringen presenterar nu budget för 2008 och passar på att försämra arbetslöshetsförsäkringen ytterligare. Nu är det de deltidsarbetslösa som ska klämmas åt.

Enligt regeringen är det tydligen många som bara jobbar deltid och är nöjda med det, och fine, jag kan förstå att man vill markera för dem att det inte är okej att förlita sig på att staten fyller upp inkomsten i flera år.

Men sanningen är väl snarare att väldigt många kvinnor som arbetar deltid vill arbeta mer. Och detta är ett arbetsgivarproblem. Bland annat Carin Holmberg har gjort jämförelser mellan butiker där framförallt män arbetar och butiker där framförallt kvinnor jobbar. Där män jobbar är heltid normen, medan kvinnor ofta får jobba deltid. Arbetsgivaren skyller på att man inte kan lägga schema som baserar sig på heltid. Men hur kommer det sig att man kan jobba heltid på Stadium men inte på Lindex? De har samma öppettider.

Många deltider återfinns också i vården. Ett kvinnodominerat yrke där fokus inte alltid legat på arbetstagarnas välmående.

Kvinnors arbetstid, där deltid är mycket vanligare än hos män, är en familjepolitisk fråga. Många familjers vardag fungerar genom att kvinnor lönearbetar mindre och arbetar gratis i hemmet i stället. Om män och kvinnor skulle ta gemensamt ansvar för hemmen så skulle många kvinnor kunna gå upp i arbetstid.

Inte alla kvinnor som jobbar deltid gör det av familjeskälet. Men detta har lett till en syn på kvinnors arbetstid som drabbar oss alla. Vi förväntas inte satsa på jobbet efter att vi fått barn, vi förväntas vara hemma mer, eventuellt gå ner i deltid. Vi blir arbetskraft man inte kan lita på och det är lika bra att låta oss gå på deltider.

Man måste bekämpa deltiderna från båda håll. Man måste sätta press på arbetsgivarna och man måste kanske markera mot arbetstagarna. Stockholm har som arbetsgivare försökt ta sitt ansvar och har haft projekt med rätt till heltid. Socialdemokraterna i Stockholm gick också vad jag minns till val på rätten till heltid. Men man kan inte bara som alliansregeringen sätta press på kvinnorna. Det kommer bara resultera i misär.

Män måste ta sitt ansvar för kvinnors deltid. Och det finns ingen anledning att inte vara tydlig där.

måndag, september 17, 2007

Nya tider

Jag försöker hotta upp vår (redan fina) blogg lite, så om det är lite rörigt här de kommande dagarna så får ni ha överseende. Är det något på sidan som saknas, t.ex länkar kan ni väl kommentera och tipsa?

tisdag, september 11, 2007

Politik i sängen

Göteborgsposten skriver idag om att p-piller är en bidragande orsak till svåra samlagssmärtor hos kvinnor. Enligt en doktorsavhandling, skriven av gynekologen Ulrika Johannesson, så uppger var tionde kvinna att hon en längre tid lidit av svåra samlagssmärtor:

"De flesta lider då av så kallad vulvavestibulit med smärta och tryckömhet i området kring slidöppningen. En rad olika faktorer, både fysiska och psykiska, kan påverka tillståndet men kunskapen är bristfällig och det finns i dag ingen effektiv behandling mot symtomen.
P-piller påverkar kroppen på flera sätt som kan öka risken för smärttillståndet. Friska kvinnor som äter p-piller är mer känsliga än andra vid slidöppningen, med fler ytliga blodkärl och förändrad slemhinna som troligen gör den mindre motståndskraftig. Bland annat ökar sannolikt risken för så kallade mikrosprickor. Detta tror vi, i kombination med den sänkta smärttröskeln, kan leda till vestibulit."

Det finns ingen effektiv behandling. Kunskapen är bristfällig. Forskningen i princip obefintlig. Kvinnors sexualitet är inte värd att lägga pengar på. Jag blir så arg! Läkemedelsindustrin skulle aldrig släppa igenom ett preventivmedel för män med ”bieffekterna” att de skulle kunna bli impotenta (vestibulit är inget annat än impotens), gå upp i vikt, bli hormonmonster, få ökad risk för blodproppar, högt blodtryck och cancer, få acne osv osv. Trots det är just p-piller det överlägset mest använda preventivmedlet för kvinnor. Det är så absurt vad vi utsätter våra kroppar och vår sexualitet för. Allt detta för att kunna ha lite säkert sex, i många fall sex som inte ens tillfredställer oss kvinnor. Det här är bara ett exempel av många som så tydligt visar könsmaktsordningen, även i sängen. Enligt en undersökning TNS Gallup gjort på uppdrag av RFSU har mer än fyra av tio kvinnor mellan 18 och 35 år fejkat orgasm. De vill att sexet ska ta slut, men vill inte såra killen. Bara en av tio kvinnor får orgasmer av vaginalt samlag, jämfört med 75% av männen. Katrine Kielos skriver i senaste numret av tidningen Frihet:
”Vi lever i ett samhälle med ett orgasmgap på 65%. En majoritet av Sveriges kvinnor befinner sig i ett sexuellt utanförskap, för att tala moderatspråk.”

Kvinnors sexualitet är ett politiskt problem och en politisk angelägenhet. Det privata är politiskt. I det ingår mer pengar till forskning på kvinnosjukdomar och preventivmedel, bättre sexualundervisning i skolorna, fler ungdomsmottagningar, metoder för att bemöta sexualiseringen av de offentliga rummet osv osv.

Litar du på mig?

Igår när jag satt och väntade på en pendeltågsstation så vände sig en 20årig tjej mot mig och undrade om jag hade en telefon. Min första reaktion var misstänksamhet och jag kalkylerade över risken att ge den till henne, om hon hade kunnat springa iväg någonstans. Men nästan lika fort frågade jag mig själv vad jag höll på med (varför tror jag att en ung ensam tjej ska sno min telefon?) och i samband med det förklarade hon att hon glömt sin mobil hos en kompis.

Hon fick självklart låna telefonen och jag kände mig som en stor och fin människa. Tipsade henne även om att ringa sitt eget nummer för att kompisen skulle reagera. Ingen svarade och efter ett tag gick jag fram till henne igen och erbjöd henne telefonen för att hon skulle försöka igen. Tyvärr inget svar då heller. Men sedan, efter några timmar så fick jag ett sms från ett okänt nummer, hon tackade och sa att hon hittat telefonen hos kompisen. Och jag kände mig som än ännu finare människa.

Så. Varför skriver jag då detta? Jo, för att jag är så förbannad över att det är så lätt att bli misstänksam mot folk. Att man läser om märkliga saker i media - folk som låtsas blöda, stoppar en bil och rånar föraren, människor som ringer på hos pensionärer för att låna toa eller telefon och binder fast och rånar dem eller bara "får med sig" värdesaker etc etc. Detta sätter igång saker i mitt huvud och jag blir rädd och misstänksam. Jag vill inte att ha ett samhälle där vi inte litar på varandra. Eller ett samhälle där man börjar med att tro det värsta.

Och jag undrar om jag skulle lånat ut min telefon till en kille i samma ålder eller om jag då skulle tagit för givet att han var med i ett kriminellt ungdomsgäng. Förhoppningsvis hade jag snabbt gjort en egen bedömning och lånat ut den.

Hur tänker ni? Litar ni på folk? Har jag rätt i min tanke att tilliten är lägre nuförtiden än säg, för 10-15 år sedan? Eller är det bara som jag tror? Kanske för att jag själv är mer misstänksam. Eller är jag bara mindre naiv?

Eller var det helt enkelt bättre förr?

tisdag, september 04, 2007

Ärligt talat. Give me some real stuff.

Ibland hör man bara för många galna saker på för kort tid. Så jag måste bara få ventilera lite så att jag kan kasta av mig min irritation.

Rapport igårkväll, bara konstiga nyheter.

Döda människor som ligger mer än två veckor i kylrum måste tydligen balsameras för att inte förgås. Detta menar sjukhuspersonal. Medan rapportjournalisten antyder att kanske det faktum att personalen tjänar en extra hacka på att utföra balsameringen på kvällar och helger inte har något incitament för att försöka korta väntetiderna. Hur nu de skulle kunna göra det, det handlar väl snarare om kyrkorna? I vilket fall som helst, en ding ding värld. Skulle ju vara helt galet om balsamerarna missbrukade sin ställning. Men vad tusan, kanske svenskarna börjar bli lite mindre moraliska.

Medelålders statlig utredare tycker att man ska stänga av internetabonnemanget för folk som har fildelat. HALLÅ??? Alltså jag kan ju inte mycket om IT men det här fattar till och med jag är så sjukt puckat. Och så otroligt ungdomsfientligt. Begår man ett brott ska man straffas för det. Men att säga att "om du laddar hem filer ska du minsann inte heller kunna blogga, maila, plugga på distans eller tillgodogöra någon som helst annan information på internet". Helt ärligt? Ska vi stänga av människor från en av de viktigaste källorna till information? Och sen har vi såklart aspekten att internetleverantörerna skulle övervaka? eller hur?? Och dessutom, tror de här utredarna helt seriöst att detta skulle leda till att ev kriminella individer inte skulle kunna fortsätta sin verksamhet?

Sen hade vi det fantastiska inslaget med jämförelsen mellan svenska och finska försvaret. Svenska kostar typ 40 miljarder, finska typ 20. Finska hade typ hur många fler soldater som helst. Någon siffra var att vi skulle kunna skrapa ihop 60 000 pers vid en attack medan Finland hade 500 000. Kort sagt - det svenska försvaret har ett hål någonstans, Finland är kanske effektiva och ekonomiska men galna - ryssen kommer inte mer! Och slutligen, varför tog ingen upp aspekten att Finland kanske rustar för att ta över Svealand?

Och så tillslut. Två härliga nyheter från idag. Hörde på ekot om 6 månaders utbildning för att jobba med hushållsnära tjänster. Jodåsåatteeeehhh... Hemkunskapen funkade bra på min tid. Är det svårare att städa idag?

Vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus på gång. Tummen ner säger jag. Man vill gärna införa båda samtidigt för att inte anklagas för att vilja binda kvinnorna vid spisen. Lycka till. Vi fattar ganska bra hur ni tänker ändå.

Tack för att ni orkade läsa. Nu ska jag gå vidare med min dag, några kilo tankar lättare.