måndag, oktober 31, 2005

Inga pigavdrag

Från kongressens tredje dag kan jag rapportera att partiet tydligt tagit ställning mot införandet av subventioner av hushållsnära tjänster. Debatten inleddes med att Kalmar partidistrikt yrkade avslag på motionen och bifall på sin egen om "införande av avdragsmöjlighet i deklarationen för så kallade hushållsnära tjänster", för att, som de skriver, "göra livet lättare för oss alla". Men Teres Lindberg tog över och höll ett brandtal till försvar för Stockholms Arbetarkommuns motion, som också bifallits av partistyrelsen. Roger Mogert var förbluffad över att det ens fanns partikamrater som vill ta pengar (från annan viktig verksamhet) för att stödja de grupper i samhället som har det bäst. Och kongressens stora majoritet för Stockholms motion visar väl att så många av dem finns det trots allt inte. Eller så vågade de inte gå emot finansministern som menade att detta var "dyrt, ineffektivt och fördelningspolitiskt tveksamt" Den ni!

Förövrigt kan jag berätta att det av någon anledning alltid är kö till herrarnas men inte damernas. Herrar i kö utanför toaletten ser något bortkomna och ovana ut! Om Malmö Mässan har halverat antalet herrtoaletter i relation till damtoaletterna eller om det är någon annan sorts jämställdhetstanke bakom framgår inte. Däremot har jag sett att det på vissa ställen finns damtoaletter och sedan herr-och damtoaletter..... Nåväl. Lustigt är det.

Stämningen är god tycker jag, bra presidium och besluten verkar vara bra förankrade. Däremot tror jag att ni som på avstånd kan läsa pressmeddelanden, protokoll och bloggar säkert vet mer än vi som är på plats. Vi har fullt upp med att äta gratisgodis och mäta vårt BMI i Apotekets monter.

Precis som det står i media så ryktas det om någon kompromiss om föräldraförsäkringen men vad är ännu inte klart. Nalin har tappat rösten och Andnor har jag inte sett till.

Idag har det pratats arbetsmarknad och arbetsliv. Kongressen har antagit bra riktlinjer om rätt till heltid, om motverkandet av löneskillnader, om att ta bort undantagen av LAS för bemanningsföretag och jag tror också att Jens Lundbergs motion om förbud mot ensamarbete gick igenom. Däremot fanns yrkanden om socialdemokraters särskilda ansvar som offentliga arbetsgivare för att motverka löneskillnader mellan könen men dessa avslogs av kongressen.


Nu är det skolpolitik, och jag ska särkskilt bevaka debatten om religiösa friskolor. Imorgon delar vi ut flygblad från Rebella och Avantegarde. Och vi fortsätter att hålla tummarna!

//Gabriella

söndag, oktober 30, 2005

Ett könsneutralt beslut

Den socialdemokratiska kongressen har idag beslutat att införa könsneutrala äktenskap. Efter en lång debatt där samtliga yrkade för bifall av motioner rörande detta så beslutade partistyrelsen sig för att bifalla motionerna.

Partistyrelsen menade i sitt ursprungliga utlåtande att "Innan en sådan könsneutral äktenskapslagstiftning kan införas måste formerna för detta ingående utredas". Ombud efter ombud betonade vikten av att partiet fattar principella beslut och att det är kongressen som pekar ut vägen så att regeringen vet hur de kan gå vidare när de får betänkanden. Dessutom kan det vara bra att ha principiella beslut om det är så att vårt parti inte själva tar emot utredningen....

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg just detta. Att kongressen beslutar. Att partiet vill och tycker. Och det var otroligt härligt när partistyrelsen ändrade sig till bifall och applåderna rungade. Vi är ett modernt parti. Vi arbetar mot förtryck och för rättvisa. På område efter område jämnar vi ut ojämlikheter mellan människor.

Vi har idag två lagstiftningar för älskande människor som vill befästa sin kärlek, (eller för de som av någon annan anledning vill ingå denna juridiska samlevnadsform) En för heterosexuella. De blir gifta. Och en för homosexuella. De blir partnerskapta. Vi har olika lagstifning för olika slags människor, något som självklart lätt kan leda till förtryck och diskriminering.

Men nu har vi i socialdemokraterna satt ner foten. Vi ska inte skilja på kärlek och kärlek.
Dagens beslut är bara så rätt. Och som något ombud sa, "det känns egentligen onödigt att argumentera för något så självklart". Men ändå vet vi att beslutet är kontroversiellt och jag misstänker att pressmeddelarskrivarnas tangentbord går varma.

Vad gäller föräldraförsäkringen kan jag tyvärr inte ge några förhandsbud. Jag vågar inte ens fråga hur förhandlingarna går. Men en sak är säker, detta är kongressens hetaste fråga!

/eder utsände, Gabriella, på SAP kongress 2005

tisdag, oktober 25, 2005

Sexualiseringen av det offentliga rummet

Jag är så himla trött. Trött på alla sexiga (?), halvnakna, magra kvinnor med jättebröst som tävlar om vem som kan se kåtast ut. Man är ju så van vid dessa bilder, så när man tar ett steg tillbaka och verkligen betraktar sin omgivning så får man en chock. Så är det åtminstone för mig.

Häromdagen såg jag videon till ”Sugarbabes” nya video. Vet inte hur gamla tjejerna är, men de ser ut att vara i tjugoårsåldern. Det tjejerna gör under hela tiden är att de står och åmar sig och juckar, antingen rakt ut i tomma luften, eller mot en kille. Att de inte känner varandra, dessa tjejer och killar framgår ganska tydligt, men det verkar inte göra så mycket. Killarna blir inte det minsta tveksamma eller rädda över att bli sexuellt antastade av en okänd tjej, inte ens förvånade. De förstår direkt att det ska hånglas.

Tänk vilken märklig bild videos (och annat) förmedlar. Vi tjejer går runt och bara väntar på att få hångla med någon och om det inte finns en man till hands putar med våra målade läppar, slänger med håret, tar oss själva på våra bröst och juckar med våra höfter. Eller så kanske vi städar våra stora hus med ett stort leende på våra läppar och lockar in barnen med godis när vi är färdiga. Dessa bilder finns överallt, det går inte att värja sig.

Personligen tror jag att vi underskattar betydelsen av sexualiseringen av det offentliga rummet. Både när det gäller hur mycket det påverkar kvinnors självbild, men också hur mäns uppfattning av kvinnor. Något annat vi ofta glömmer att diskutera är vad detta gör med mäns självbild och hur de ser på vad som förväntas av en man.
Med medias rapportering kring våldtäkter, mäns våld mot kvinnor, ”big-brother-tjejer” och feminister som galna lesbianer så kan man ju fråga sig hur jämställdheten ska kunna ta ett steg framåt? Sexualiseringen av det offentliga rummet har uppmärksammats bland annat av Göran Persson, så jag hoppas på att det kommer till exempel lagförslag som verkligen skulle göra skillnad. Personligen tror jag dock att den största skillnaden skulle komma utav att vi börjar använda vår konsumentmakt. För det är ju så, att det enda som betyder något för dessa företag, är den vinst som de gör. Frågan är bara hur vi får med oss alla andra på tåget?

måndag, oktober 17, 2005

Har du barn, Elfride?

Har just varit på ett jättebra seminarium på ABF, som en introduktion till att läsa Elfride Jelinek. Det är något jag vill rekommendera alla att göra. Lite för att det kan riskera att bli livsomvälvande, som DN:s kritiker skrev häromdagen, men mest för att det är fundamentalt för att förstå hur vårt samhälle ser ut. Jelinek skruvar klass- och särskilt könsförtrycket till sin spets, när inget annat finns kvar mellan människorna än herre-slav-relationen, där man äter och förtär varandra. Det är hårresande, ångestframkallande och ger ibland andnöd. Man vill aldrig mer ligga med en man efter att ha läst Lust. Sen ändrar man sig, men man har förstått nåt mer.

Lite av behållningen var förstås att en av mina älsklingar var där. Horace Engdal är en av Sveriges mest elitistiska människor. Det brukar jag i vanliga fall finna otroligt bortstötande, men icke i detta fall. Han inleder med att, efter att seminariets två övriga deltagare fått ge sin syn på Jelineks författarskap fundersamt säga: "Ja, klart är ju att man kan ha många olika uppfattningar om Jelinek, såväl höga som låga." Sen gav han sig in i sin egen analys. Grejen är att jag tror inte han själv uppfattar hur det låter. Jag må ha gått på honom, men jag tror han är god… Flera bevingade ord: "Tro inte att Frau Jelinek ska lösa era äktenskapsproblem." Och: "Vissa har försökt läsa Lust som en pornografisk skildring. De sitter nog där fortfarande. Jag avundas dem inte." Han sa flera andra helt klockrena grejer, och det är det jag älskar honom för. Även om man kan skratta åt nobelpristagarmotiveringarna, alltid så målande att man undrar om de betyder nåt.

Men det jag egentligen tänkte berätta var det roliga som hände när seminariet nästan var slut. Som alltid är det fantastiskt med frågestunderna på ABF, när publiken får ställa frågor. En höjdpunkt. Vad som nu inträffar är att en liten man, eventuellt med tysk brytning, sätt gärna till ett tyskt "r" och "u" med prickar i följande citat, ställer sig upp. Mannen säger: "Jag tycker mig skönja en viss frustration hos Elfride Jelinek, i det ni säger om hennes författarskap. Säg mig: Har hon egentligen fött barn?" Det blir dödstyst. En kvinna i närheten av mig börjar skratta hysteriskt. Vänner av ordning vänder sig om och ser lite irriterat på henne. Jag ler och tittar ner i mitt knä, och känner mig en kort stund i telepatisk direktkontakt med författarinnan. Jelinek hade inte haft några problem alls med att tolka den här situationen. Var så säkra…

tisdag, oktober 11, 2005

Populis(m)!

I arla morgonstund, sömndrucken och ganska trögstartad möts jag av en liten dam vid Zinkens tunnelbanestation. Hon delar ut små blåa häften med guldgula hjärtan...

"Tre frågor som ligger oss varmt om hjärtat" heter moderaternas lilla flirthäfte. Fina bilder på Reinfeldt i inbjudande och engagerade poser. Han är glad när han pratar om arbete och skola, men ser arg och sammanbiten ut när han pratar om brott och fusk.

Det är alltså fler jobb, bättre skola och vård och ett tryggare samhälle som ligger moderaterna varmt om hjärtat. Någon där emot? Men broshyrens huvudbudskap finns i brödtexterna. Fler jobb handlar om att det ska vara "mer lönsamt att arbeta än att leva på bidrag", bättre skola och vård handlar om att "strama åt bidragen och kunna satsa på en rad viktiga områden och uppnå riktig välfärd i Sverige", ett tryggare samhälle får vi genom att strama åt bidragssystemen och på så sätt kunna hjälpa de som verkligen behöver samhällets stöd" (mina kursiveringar).

Kära vänner. Det Sverige som moderaterna säger sig älska är alltså ett Sverige de ska skapa. För det kan ju knappast vara det Sverige som enligt dem inte har en riktig välfärd, och där stöden tydligen inte går till de som behöver dem. Ett Sverige där några gör rätt för sig men de allra flesta fuskar. För det är Reinfeldts budskap.

Så otroligt populistiskt att jag mår illa.

Och nej, självklart står det ingenting om jämställdhet eller jämlikhet. Och det är för att detta inte är, inte någonsin har varit och inte kommer att bli målen för den moderata politiken. Jag hoppas bara att det Sverige som jag älskar kommer ihåg detta den 17 september nästa år.

lördag, oktober 01, 2005

Oj

Helen Chadwick på Liljevalchs. Fan så bra. Mycket kropp. Hon visar sin egen kropp, använder den som konstnärligt objekt, och den är förvirrande manlig, men samtidigt kvinnlig, otroligt snygg. se utställningen! någon kritiker sa nånstans att vissa feminister kritiserade hennes nakenbilder men att chadwick försökte komma undan den manliga betraktarens blick. förstod inte helt hur, men tycker det är cool att göra konst med sin egen kropp (inom vissa gränser). men man kan fundera på vad i detta som inte är porr. men hon är inte passiv, förstås, men hon tittar inte in i kameran, hon blir ett objekt. men på vissa bilder betraktar hon sig själv. och hon är aldrig underlägsen, bara stolt. jag gillar.

mycket kultur den här veckan. rebella rekommenderar även Elektras bröder. Tät, välspelad pjäs om unga killar och hedersproblematik. bra att den görs. bra att den spelas så bra. hoppas den går hem hos kidsen, när vi var där var det lite medelålders, men så kostade ju biljetterna 150 spänn också. i vanliga fall spelar de ute på skolor. och då kan man föreställa sig att det är lite mer drag i de delar som var interatkiva. En modig tjej fick gå upp och spela en hel scen där en kille ska hjälpa sin syster att berätta för föräldrarna att hon har en pojkvän. Problemet blev mer förståeligt, man fattar att det kanske inte är så enkelt.

hanna rekommenderar även Manderlay (spelar på alla dina fördomar) och Kafka - mest pga snygg huvudrollsinnehavare, fast även grym text. Nu blev det mindre feministiskt, förstås...jaja, sånt händer.